2015

Det har varit tyst här från mig. Väldigt tyst. Och det är inte direkt en slump, det är nämligen betydligt roligare att skriva om träning och tävling när saker och ting går bra och man är helt inne i det man håller på med. Så har det inte riktigt varit för mig under det här året. Istället har det varit bristande motivation, små skadekänningar och ganska mycket oflyt med förkylningar.

En snabb jämförelse på loggad träning 2015 mot 2014 mellan 1 januari och slutet på Juli då Zürich kördes förra året ser ut så här:

2014
Totalt tid: 18806 min / 13d 01:26:06
Total sträcka: 4716,4 km
Antal träningspass: 266
Antal dagar med träning: 148 (72,9% av 203 dagar)
2015
Totalt tid: 11121 min / 7d 17:21:12
Total sträcka: 3132,75 km
Antal träningspass: 135
Antal dagar med träning: 102 (48,3% av 211 dagar)
Det är ju inte direkt katastrof men långt bort från förra året då jag gjorde helt magiska framsteg, frågan är bara vad det här innebär att jag egentligen ligger på för nivå. I början på maj var vi ju som vanligt på Mallorca och körde träningsläger och även Ironman 70.3 där. Under lägret blev jag positivt överraskad över hur pass mycket jag orkade med och hur bra och snabbt det kändes. Så inför tävlingen hade jag fått upp lite förhoppning om att det kanske skulle kunna gå att matcha förra året på rutin trots den begränsade träningsmängden. Men den här FB-statusen direkt efter målgång säger ett och annat om resultatet.
post-mallis

Race report från Mallis

För att utveckla den race reporten lite så började det ganska bra. Tyckte jag simmade på fint och trodde att jag hade matchat eller t.o.m. simmat snabbare det här året. När jag kom upp ur vattnet och kollade klockan såg jag dock att jag låg 1,5 minuter efter, ingen katastrof, men däremot var den lilla joggen till växlingsområdet ca det värsta jag har varit med om. Där insåg jag att det nog var rätt kört. Cyklingen gick ok, men på löpningen var det riktigt tungt. Tog mig dock igenom utan att behöva gå mer än genom vätskestationerna.

Efter Mallis har jag hamnat i en lite jobbig sits mentalt. Jag insåg att det ju utan större problem går att genomför en halva samtidigt som man tillåter sig en livsstil som inte är enbart träning utan kan få innehålla lite spontana häng, sena tv-spelskvällar/nätter och en öl eller två ibland. Så ungefär där, eller så kanske det till och med var tidigare, så lade jag mentalt ner mitt tidigare uppsatta femårsmål på att ta mig till Kona. Jag konstaterade även att jag skippar det här med fullängdare på obestämd framtid och kör fler kortare tävlingar och kanske testar lite nytt istället.

Men samtidigt så är jag ju anmäld till Kalmar. Och jag hade ett VM i Motala på distans någonstans mellan en halv och en hel Ironman. Och det var ju riktigt trevligt med tränandet och att få känna sig stark nere på Mallorca. Så konflikten mentalt stod mellan tankar på nästa år, stress för kommande VM, nöjdhet med ett mer avslappnat träningsschema och ångest för att behöva slita mig genom Kalmar i dålig form. Detta kryddades med ytterligare lite förkylningar och så gick det en och en halv månad med halvdan träning så var det plötsligt dags för att köra Motala.

Den här gången hade jag inga förhoppningar om att det skulle gå lika bra som året före då jag hade en helt fantastisk känsla genom loppet. Eller i alla fall på löpningen, cyklingen var så vansinnigt kylslagen då att känslor inte existerade. Det här året var dock vädergudarna på bra humör även om vattnets temperatur inte tillät simning längre än 1,5 km så var det perfekt väder för cykel och löp. Den korta versionen av en race report här är väl att jag blev väldigt trött i rygg och egentligen allt utom benen under cyklingen. Förväntade mig sen en lika tung löpning som på Mallis men blev istället positivt överraskad över hur piggt och lätt det gick att springa första två milen. När jag sen hade tänkt försöka öka lite och verkligen tömma mig fanns det dock inget kvar utan fick mest slita mig i mål i ett lite lägre tempo utan någon direkt löpteknik kvar.

Springa i Motala

Lite fett ändå att få tävla i landslagsdräkt.

Efter Motala kom det såklart en förkylning som på posten vilket gjorde att jag fick skippa Vansbrosimmet. Kanske i och för sig var bra eftersom jag hade kvalat in i startledet “Elit 2” där jag misstänker att jag kanske hade gjort bort mig. Nu tror jag den kvalificeringen ska stå sig till nästa år då det kanske blir nytt försök. Men trots att den var segdragen har förkylningen till slut lagt sig och jag har faktiskt fått till ett par hyggliga veckors träning. Så nu är det väl bara att sitta lugnt i båten och hoppas på att det ska gå att genomför Kalmar utan att alltför mycket problem eller vidriga känslor.

Sen får vi se vad det blir av i framtiden, är sugen på att satsa lite för en bra maratontid, jag ser fram emot att cykla lite cyclocross under hösten kanske testa en riktig tävling där, jag tycker det här ser ut som en sjukt ball tävling och jag ser fram emot att spela nya tv-spel och dricka min hemmabryggda öl som förhoppningsvis är klar om fyra veckor.

1 comment for “2015

Comments are closed.