Naturäventyr

Hemma igen. Känns sådär, måste jag säga. Känner mig inte alls klar med Alaska. Finns mycket kvar att göra – bestiga Denali, köra Dalton Highway, besöka Kodiak Island och Aleuterna.

Så hur blev det med träningen i Alaska då? Jodå. Fick in tre löppass och ett varv i gymmet på de dryga två veckor vi var där.

Pass nummer ett knäcktes på hotellgymmets löpband när det spöregnande i Fairbanks. Pass nummer två blev långa intervaller i världsmetropolen Copper Center (omkring 300 invånare utspridda i skogarna runt några vägar).

Planen för det tredje passet var terränglöpning längs en väldefinierad vandringsled på omkring 11 km på kullarna ovanför Homer.

Foto: Jan-Erik Malmqvist

Foto: Jan-Erik Malmqvist

Leden var väldefinierad i någon kilometer, sedan blev det kaos. Vi hamnade i ett längdskidområde där vi snart blev varse att skidområdet endast existerade på vintern och att det inte var särskilt populärt att röra sig längs samma spår under sommaren (No Trespassing! Keep Out!).

Berg, hav

Berg, hav. Cook Inlet.

 

Vilse

Vilse

Vi hittade tillbaka till leden temporärt när den faktiskt följde en väg, men strax blev det stökigt igen. Efter att ha grävt oss längre och längre in bland höga snår och de största rallarrosor jag sett, bestämde oss vi till slut för att vända och springa bilvägen ner till slutmålet. Inte bara var det mer eller mindre omöjligt att springa där vi var – eftersom hela Alaska är björnland kändes det inte helt säkert att ta oss fram där vi inte skulle ha någon alternativ färdväg i fall vi skulle möta en björn eller två. Dessutom hade vi ingen björnsprej. Vid det här laget hade vi redan knäckt majoriteten av alla uppförslöpor så andra halvan av turen gick betydligt snabbare än den första. Även om björnarna kändes mer avlägsna ute på vägen så fanns det tydliga spår av djurlivet även här. I vägrenen syntes stora klövspår, stora som ardennerhovar. Alldeles färska, så det kändes som att älgen närsomhelst skulle kunna komma utrusande ur snåren.

Väg

Väg

Väl framme vid målgång och bilfärd tillbaka till boendet började mina ben se ut som salami. Tack gräsallergin.

I övrigt blev det några kortare vandringar också. Vi skulle även ha paddlat kajak i Kenai Fjords National Park, men det blåste något vansinnigt den dagen så det blev båt istället för kajak.