Träningsvakum

Så här en månad efter semestern befinner jag mig i någon slags träningsvakum. För några veckor sen körde jag två lopp på fem dagar och sen dess har jag haft lite svårt att hitta strukturen. Klassiskt slutet-på-säsongen-syndrom. Har en tävling kvar, Beach 2 Beach, men i övrigt så är det snart dags att packa ihop våtdräkten och byta till trainerhjul på cykeln. Snyft.

Loppen då?

Jodå. Började med Ångaloppet Sprint med Simon. Team Questmakers hann faktiskt träna några gånger tillsammans veckorna innan och när vi stod på startlinjen var vi av någon outgrundlig anledning framseedade till den första startgruppen. Om vi hade bra chans till placering tänkte vi köra på och strunta i vätskestationerna. Det började bra. Simon drog mig under den inledande löpningen som i vanlig ordning gick vansinnigt mycket snabbare än jag springer annars. Sen stötte vi på skog, skor som fastnade, kallt vatten (vi körde med våtdräkt då det hunnit bli ordentligt kallt i år) och terrängig terränglöpning. Jag levde life som en kalv på grönbete, medan asfalts-Simon kämpade betydligt mer i terrängen och vattnet. Vi insåg rätt snart att ingen av oss bjöd upp till någon placering så vi passade på att fylla på med vätska och energi. Väl i mål hade jag kunnat köra ett varv till. Älskar verkligen swimrun.

Rosa mössa

Och inhalator

Segerns sötma

Team Manso

Team Manso

 

Några dagar senare var det dags för Bellmanstafetten med jobbet. Fem kilometer. Det värsta jag vet. Dels för att jag vill springa fort och dels för att det är så svinigt jobbigt att göra just det. Planen var att gå ut i 5:20-tempo första kilometern, lägga mig på 5:00/km och sen spurta sista kilometern. Började i stressigt 3:50-tempo. Landade rätt bekvämt runt 5:00 min/km och kom faktiskt i mål på 24:20, officiell tid. Riktigt nöjd. Min snabbaste 5:a i vuxen ålder.

Snubb snyrk snagg

Men sen dess har det inte blivit supermycket struktur. Två längre cyklingar (har upptäckt Bornsjön!), ett långpass till fots, lite simning, lite löpning, lite utegym.

För att hitta någon slags struktur har jag precis hoppat på 14-dagarsutmaningen på Do Yoga With Me. Om jag lyckas köra 14 dagar i rad ska jag äta upp min hatt, men jag kan säkert göra det ståendes på huvudet.